snomonster

Vilken månad, vilken vecka, vilken dag. Jag är helt SLUT! Fullkomligt urlakad. Efter två veckor med pusslande med uppsats och barnvakt, innevecka på skolan och allt annat som varit så är jag så trött, så trött. Igår kom Anna och vi kikade på Melodifestivalen och snackade strunt. Mysigt, och allt vi orkade med typ. Hör och häpna: vi åt eller lagade inte ett dugg. Inte minstaste lilla efterrätt eller nånting! Det säger ju allt.

Idag har vi varit i Hjältanstorp och tagit en promenad med syster och hundar till P-familjens lilla stuga. Där grillade vi mackor och pimplade o'boy och kaffe. Tony och Ullis och Erik (och Rallyharryt med) de latmaskarna - åkte skoter resp. 4-hjuling dit. Solen sken och det var ju helt underbart väder. Lite varmt att gå, men det var det helt klart värt. Jag gjorde klart allt vi hade planerat att jag skulle göra i huset redan igår så idag var jag "ledig". Nu sitter man här, nyduschad och totalt färdig. Hoppas jag orkar vara vaken över middagen och framförallt tills Daniel kommer hem!

Imorrn ska jag och Malla träffas. Jag måste nog också fara iväg och köpa en ny lykta till blinkersdelen på den stora lyktan, för den hängde som en avbruten gren efter sidan på bilen när jag kom hem...? Vad 17 hände egentligen? Fast det var ju iofs fredag den 13:e...

Då är jag tillbaka i Härnta då. Har hunnit varit hem en sväng och varit sjuk också. Vi bestämde att vi skulle fokusera på uppsatsen denna vecka istället så jag skulle ändå ha åkt hem. Men träffas kunde vi inte förrän idag ändå, men det verkar ju funka ändå. Satt och väntade på vår handledare i 1,5 timme idag... Då hon satt och väntade på oss en våning ner ungefär lika länge. Kontentan av detta är då - missförstånd till tusen. Men det var ICKE vårt fel iallafall. Det spelar mindre roll då vi fick vår handledning till slut ändå. Nu blir det race denna och nästa vecka, sen så!

Igår var vi ju på specialsök sista gången och gick kanonbra såklart. Han fixar tydligen till och med att sitta själv och vänta medan jag går runt bordet och ställer i ordning och ger honom klartecken. Mycket intressant utveckling...! Så nästa vecka väntar som sagt en helt ny grupp så jag är lite nervös ska erkännas...

När jag var och tankade förut så uppdagades det att jag är en dum blondin ändå...! Eller kanske har det varit så hela tiden, har jag bara blundat för det? Jaja, knappar eller inte så kom 95-oktanig bensin in i min bil ändå. Skyller på att det inte funkar på samma sätt i Härnösand som i övriga landet... Helt enkelt...

Nu är jag i Härnta igen! Men det blir inte hela veckan som jag har trott hela tiden. Jag ska åka hem imorgon, fast först ska jag och Malla skriva lite uppsats i Sundsvall. Och sen ska jag åka hem. Och sen ska jag åka hit igen på torsdag. Och sen åka hem på fredag, förhoppningsvis med omvägen om frissan...

Jag saknar Pajas, efter nästan en hel dag borta! Och Daniel lite. Jag hade sagt till min "tant" som jag bor hos här att jag skulle komma kring 17. Efter lunch hade vi inget mer, jag var handlad och klar vid 14.30. Hon var inte hemma... Vid 16.15 kom hon äntligen. Hon blev såklart förvånad när jag stod där och hoppade på stället i trappuppgången och hade packat alla mina väskor och påsar framför hennes dörr och frågade med andan i halsen om jag väntat länge? Inte så farligt, svarade jag... Nä, för det var ju bara nästan två timmar och det är väl ingen match? Kan väl hända att grannarna undrade varför i hela friden en konstig människa vankade omkring husen och ringde på en dörr ibland bara för att kolla att ingen smitit in bakom ryggen på henne...? Det bästa med allt är att jag inte missar hundkursen, alltså den superviktiga avslutningen där vi ska beundra våra stjärnor likt ett före-efter-reportage från Gokväll. Eller nåt. Vi filmade hur som helst första gången och senast som då var näst sista gången. Nu måste jag sluta nöjes-surfa och börja skriva nåt på uppsatsen. Nu slutar jag... Nä jag är fortfarande kvar... Nu då...? Nä! Tjillevippen!

Ja, se på katten - det funkade!

På torsdagar är jag alltid extra stolt över min hund. Kanhända det beror på att vi varit på kurs kvällen före och att det håller i sig... Nu kan vi ju inte gå nästa vecka så nu har vi avslutat denna kursomgång. Men jag har bokat in oss på en ny redan. Det blir en fortsättning på det som vi har hållt på med, lite svårare och lite roligare som det blir ju mer de utvecklas. Jag börjar få svårt att hålla vovvens tempo, men man får kämpa på. Det kommer att bli på tisdagar denna gång och en helt ny grupp... Så det blir så klart lite nervöst. Till sommaren planerar jag att fortsätta gå olika grejer och då kommer det nog bli ytterligare en eller flera andra grupper att hoppa in i... Hmm, är SÅ avundsjuk på söndagsgruppen som vi kallar dem, som har en sån sammanhållning och som har så roligt tillsammans. Hade hoppats att jag också skulle hamna i en grupp att växa med. Men, men. Det känns ungefär lika hemskt som när man skulle börja i en ny klass i skolan. Nästan.

Nu har jag trixat lite med uppsatsen. Alltså, jag fullkomligt älskar att hålla på med utformning av texten. Rubriker, teckensnitt, framsida, marginaler - allt för att få det att se snyggt och prydligt ut. Är petnoga med att det är precis lika många blankrader till ny rubrik och så vidare, och så vidare. Det tycker Malla är bra så hon slipper! Jag sitter alltid många timmar med just detta innan sådana här grejer ska lämnas in, sedan själva texten är färdigskriven. Nu är vi iofs inte klara än, men jag bara kan inte börja på diskussionen själv... Tror det får vänta till nästa vecka då vi träffas på skolan. Skolan ja, BLÄ!

Ska inte klockan bli två snart... Så D kommer hem. Han ska köra skoter före och skrämma bort alla vargar så att jag kan gå med hundarna sen... Tänk att man sitter och bara vill att tiden ska gå fortare ibland, då dagar, veckor, månader och ÅR bara svischar nästan, kan det tyckas ibland, obemärkt förbi ...? Aldrig är man nöjd. Jag brukar försöka att inte längta mig några dagar eller vecka bort, för rätt som det är så har det där man längtat till kommit och varit, och man har knappt märkt det... Det är ju hemskt. Jag längtar verkligen inte till sommaren för i juni är det meningen att jag ska vara färsigstuderad. Nä, jag funderar på att läsa ett par år till.

Det börjar kännas verkligen jätteläskigt och overkligt att jag ska jobba. Vadå jobba? Vad är det? Ånej, då man måste släpa sig upp ur sängen varje morgon, lämna en lessen hund och bara längta till man får åka hem igen!? Och, jag menar - jag kan ju ingenting. Nä, INGENTING har jag lärt mig under tre och ett halvt års studier. Inget om det verkliga arbetet. Jag kan ju inget om inskolning. Eller utvecklingssamtal. Eller planering. Eller om att jobba med (trevliga) arbetskamrater. (Otrevliga kan jag jobba med, det har jag gjort i ett och ett halvt år tidigare så det är inga problem. Man mår lite psykiskt dåligt bara.) Eller om föräldrakontakt...  Nä, jag måste nog gå och grina ett tag nu...

Idag ska Ella åka härifrån. L & B hämtar Ella och mamsen och så ska de åka till min mormor ända till på söndag. Så jag och Daniel och alla katter och hundar blir själva i helgen... Det kommer att bli både tomt och "skönt" här hemma kan jag tro. Man vänjer sig ganska fort vid att det alltid är något (eller någon) som låter. Och visst är det gosigt att få en godmorgonkram när man kommer ner på morgonen. Klart det är! Men samtidigt blir det kanske lite lättare att plugga också, men det har mest varit roligt att vara barnvakt. Hon och D är ju bara sötast tillsammans. Nu har ju Ella varit här sedan fredag förra veckan, alltså drygt 1,5 vecka. Det är ganska länge det. Hon tycker säkert också det är skönt att få tillbaks sin mamma och pappa och storebror nu.






Nu blir han nog arg på mig men det får nog vara värt det... Hon låg där väldigt länge, och kände på hans kinder och allt vad hon nu mer gjorde... Nuttigt, nuttigt...

I lördags var vi och firade Johanna som fyllde 2 år i onsdags. Hon fick en madrass av oss, en sån man åker på snön med. Och jag VET att hon gillar sådana, men hon blev så blyg inför Daniel så hon vågade knappt titta på den... Men hon åkte till slut och jag tror nog hon har mycket roligt med den senare. Lilleman somnade minsann i min famn också, så nuttigt så.

I fredags åkte vi lite skoter med Ella, hon fick denna gång åka i pulkan och det var så mycket trevligare än att åka på själva skotern för det tyckte hon inte alls om. Det var så trevligt att hon blev skitarg när hon inte fick åka mer. Att det var lite kallt i ansiktet struntade hon fullständigt i. Vi åkte först en inte så liten sväng och så stannade Daniel när vi var hemma igen och vände sig om och frågade om vi skulle åka mera. Jag hade då vänt Ella mot oss så vi skulle se vad hon tyckte, men då minsann kravlade hon ned i knät igen och satte sig tillrätta. Det var svar nog det!

Fått en del tips om vad jag ska göra med Pajas skrovelnos. Det är visst en sjukdom har jag fattat efter lite googling. Discoid Lupus ska det visst heta också. Nån olja han ska ha i maten, som extra fett och salisynsyrevaselin på nosen och så kan man doppa trampdynorna i olja (olivolja/rapsolja kanske?) och sedan ha strumpor på i någon timme. Vadå, på Pajas? Tillåt mig att skratta, MOHAHAHA...! Men självklart ska jag prova, jag ska nog filma det också!

Nu måste jag försöka få tag på en bok som jag ska ha examinerande seminarium på nästa vecka som är en innevecka. BLÄ! Men det måste göras och borde nog ha varit gjort för länge sen. Inte nog med att man måste fixa fram den, man ska läsa skiten också...

Så här går specialsök till. En av burkarna är den "rätta" i detta fall med te, och i de andra är det störningar (i form av andra dofter, t.ex. löptik, kakao, florsocker) och när hunden är i rätt burk är det klick och belöning vid det hålet och samtidigt flyttar man snabbt den rätta burken till ett annat hål.  Och det här är då tredje kurstillfället för oss. Helt otroligt vad fort de lär sig.
 

Gaah! Dagarna och veckorna går fort, fort. I och för sig händer det mycket, och när man har mycket att göra så går tiden jättefort. Igår var vi på specialsök igen och det gick som vanligt superbra! Vi provade en hel del nytt och det var jättekul. Pajas ramlade ner från bordet också men det gick som tur bra. Han blev inte rädd utan gick upp igen och visade vad han hade hittat. De andra två hundarna som är i samma grupp har båda en tendens att stå mycket nära kanten, men de har inte ramlat ned - ännu! Så det var ju lite tokigt att det var just Pajsanen som lyckades då¨. Tur han är så stor som han är så det inte blev så högt för honom. Försökt att ladda upp det vi filmade förra gången med det går inte så bra. Nya kameran har ett lite udda format för filmer tror jag. Jag kunde inte se filmklippen på datorn förrän jag installerade ett annat visningsprogram. Får prova igen kanske...

I måndags var jag och gjorde sista intervjun. Skönt att vara klar med det, man känner sig måttligt dum som ställer en massa konstiga frågor till folk som egentligen har annat att göra! Sedan var jag och hämtade Ella på mammas jobb. I tisdags var jag och träffade Malla. Vi fick en del jobb gjort faktiskt. Det gjorde att Daniel fick hämta Ella och hon blev ju skinande glad när hon fick följa med honom hem. Igår var hon hemma med mig hela dagen så då blev det inget plugg. Vi var bland annat ute och lekte och gjorde en utflykt på biblo för att hämta/lämna igen böcker. När hon skulle sova lade jag henne i vagnen och tog hundarna och gick en sväng. Det var lite svettigt att hålla reda på både vagn och två hundar som inte är van vid vagnpromenader. Eller Frida är väl det, men inte Pajas. Men det gick, barnet somnade och hundarna och jag fick sträcka på benen.

Idag är jag trött, sovit rätt lite inatt då jag haft grymt ont i magen. Troligtvis för att jag åt både potatismos och semla igår. För mycket kolhydrater för mig som äter GI... Man somnar nog ovaggad ikväll. Nu måste jag försöka skriva lite metodbeskrivning till uppsatsen. Lät roligt va?

Var lite mycket snö sist vi åkte skoter. Daniel syns knappt med skotern juh!

---

Knäppt med nya kameran, porträtt   =)

---

Spår...

---

Knäppt med nya kameran. Finns ett läge, 'snö' som  jag provade...

---

Mysigt med skoterspår...

---

---

Fatta hur gott det är med färsk, mjuk GI-macka och messmör!? Särskilt när man är hungrig...

Spännande, ska jag lyckas...?



Jag tror det minsann... Tack och tack och tack Nillah!

... det skulle allt behövas ibland. Var till S-vall igår och handlade och kikade lite. Kollade bland annat på kameror, till mamma och till oss. Då hittade vi en som vi blev så in love med så vi tog och köpte den bums. Den var iofs dyrare än vad vi hade tänkt att den nya kameran skulle vara, men... Den är ju så jävla bra helt enkelt! Ni ska få se underbara bilder, och jag menar bara smarta funktioner och knappar... Se, jag blir ju alldeles till mig..!

Imorse var jag till Maria och hjälpte till med barnen för J skulle på dagis och Micke var inte hemma. Skulle dit till 7.45 och när jag skulle ta V70 så var den stendöd, zero batteri. Tur så var mamma hemma och skulle inte åka förrän vid 10 så jag kunde ta Lancern istället. Så då fick Sara vara så duktig och sätta bilen på laddning under dagen och det gick ju bra efter lite guidning av D per telefon. Vi ska även hämta J på dagis i eftermiddag. Ska bli kul att se hennes reaktion, tror inte hon vet om det heller. Hmm, man kanske borde ta prommisen nu då så man är klar när D kommer hem, för vi måste åka direkt!

Ikväll bara måtte det bli kurs, annars åker jag dit ändå! Ska höra mig för med sms tror jag så jag vet säkert! Imorgon blir det lite jäktigt också, ska göra nån intervju till uppsatsen och kanske gå på mera kurs med hunden och så vidare...

... på min hund? Häromkvällen satt han i soffan mellan oss, precis i svängen i hörnsoffan, med huvudet vilandes på kanten. Och svisch så bara HOPPAR han, över ryggstödet! Soffan står liksom ut i rummet så det gick ju... inte så bra. Antar att han blev lika brydd som vi, då det bara var luft under. Vi tror att han såg katten och hoppade efter den... Men hallå? Jag menar HUR knäpp får man bli? Jag rusade såklart runt och satte mig vid honom och han bara lade sig ner och slickade, slickade, slickade sig om munnen, troligen slog han nosen. Sen nös han oavbrutet i flera minuter och sedan lade han sig för natten och sov. Dagen efter märktes inget. Men man blev ju rädd om benen framförallt! 38 kg hund är ju ingen fjädervikt att landa på så där... Nää, huva!



Vi brukar kalla honom "Långnos"! Särskilt när hans tunga vandrar längs skärbrädan...

Tror att jag pajat kameran... Den vill liksom inte funka längre, går inte att slå på. Jag råkade slänga den lite lätt i trappen och på den vägen verkar det vara... SKIT. D tyckte visst att det var jag som pajade den andra också. Hoppsan...

Oj, vad min kropp var seg igår, och lite imorse också... Det bev så att vi tog hem lite ved till mamma i helgen. Som hon inte ens visste om... Men det märkte hon när hon anlände igår eftermiddag. Det var en inte så liten hög trots att vi travat allt vi orkade hela dan igår. Men jag tror inte hon blev ledsen. Vi körde två lass med traktor och vagn när vi nu ändå hade lånat den. Mattias var chaufför, både på den och hjullastaren som vi också lånat. Allt för att arbetet ska bli så lätt som möjligt. Men hur man än gör så är ved alltid jobbigt. Skönt att det inte blev vedpanna för oss ändå känner jag...

Väldigt kul att få träffa Mattias igen, det går väl typ ett halvår mellan gångerna, för mig iallafall. Han jobbar med Daniel för tillfället så de träffas jämt. Han ringde så lämpligt i middagstid i fredags så då fick han komma och smaka tacos med oss. I lördags blev det fullt upp men jag lyckades på något sätt fixa till helstekt fläskfilé (marinerad med olivolja, salt, peppar, timjan och citronskal) och potatisgratäng och vitlöksbröd. DET var ganska gott!

Tror jag väljer att inte gå i skogen idag heller... Finns det något som heter vargfrossa? Jag tror jag har fått det....

Det verkar högst troligt vara vargspår jag såg! J hade kört skoter uppemot Gimbergen på kraftledningsgatan och hade "stött på" en stor varghanne. Han var typ 20-30 meter ifrån den! Då börjar man tänka kan jag säga. Jag menar, hur långt efter vargen (?) gick jag, en timme, en minut? Vi åkte efter spåren en bit med skoter och de vek av mot skogen, upp mot bergen och vi såg inga spår någon annan stans heller. Funderar på om den varit ner till Ljungan och druckit vatten, men den har ju (om det nu är Den) gått ett par hundra meter ifrån vår och nåra andras gårdar. Det är ganska nära kan jag tycka... Vi tänkte hålla lite koll nu ett tag för att se om spåren kommer tillbaka. Men jag vet inte om man törs gå just i skogen nu, absolut inte med hundarna lösa i alla fall!

Idag visade termometern lite mildare, -13 bara! Igår kväll var jag ut i långkalsonger och täckjacka och det kändes som "sommar", i alla fall jämfört med -26. Jag och mamma ska åka spark sedan innan hon ska åka till syster över helgen. Det har visat sig att Pajas tycker det är jättekul att åka spark, ja eller inte åka i den bemärkelsen förstås utan springa bredvid. Ju fortare det går ju snällare springer han bredvid och kikar upp på mig. Kul att se! Blev ju ingen kurs över huvud taget denna vecka eftersom det var så kallt. Jag som var så laddad. Men det som inte dödar en, stärker en!

Anledningen till att vi ska åka spark är delvis att jag såg oidentifierade spår igår. Dessutom kände jag att vi var alldeles efter något djur, jag vet inte vilket. Lo, varg? Den hade helt nyligen gått där, och pinkat revir bland annat. Och det var ingen lösspringande stor hund heller, för de springer mycket mer planlöst och luktar och har sig, och så var inte dessa spår. Hundarna ville verkligen inte gå, så vi vände efter ett tag, jag ville inte driva djuret om det var så nära. Det är faktiskt ganska otäckt att vara så nära vilda djur, speciellt när man inte ens vet vad det är... Så när D kommer hem ska vi åka ut med skotern och reka lite. Kolla på spåren igen och var de tar vägen. Eftersom det var djup snö var det svårt att se exakt hur spåren såg ut. Men det skulle mycket väl kunna vara antingen varg eller lo. Själv var jag helt övertygad om lodjur och det var väl tur att jag inte ens tänkte på varg... Huga! Men sen kollade jag lite på nätet och insåg att de djuren gör väldigt lika spår...

Såg nyss ett program på Animal Planet som hette Fängelsehundar (Cell Dogs) och det var ju så rörande så det var inte sant. Det är interner som ingår i ett program som går ut på att man gör hundar som blivit "räddade" adopterbara som de kallar det. I det här programmet var det 17 hundar som skulle bli omhändertagna i 5 veckor av internerna. Det var allt ifrån 4 dagar och 4-5 veckor gamla valpar, 6-månaders valpar och vuxna hundar. Några av dem var jätterädda och hade aldrig träffat en vänlig människa. Alla tuffa macho-internerna gick runt och gullade med valparna och pratade bebisspråk. Det var så man ville grina hela tiden.

 Det här är några valpar från Pajas kull, bara några dagar gamla


Måste nog ut och lufsa lite i snön snart... Då blir det täckbyxor på! Använder typ never täckisar, utom då jag åker skoter förstås. Inte stövlar heller för den delen. har bara mina kängor, som dessutom inte har mycket goretex-stämpel kvar. Det är inte en fråga om, utan hur mycket snö jag kommer hem med innanför dem!

Har förresten också blivit tjocksockeberoende har jag upptäckt. Nu har jag haft dem på mig i två, eller kan det vara tre dygn i sträck förutom när jag duschat. Nån gång kanske nån har ramlat av under natten, men... Och, jodå, jag byter sockar ibland...

Har inte skitmycket att göra idag... Vi väntar nämligen på dödsdomen (?) på det vi skrivit hittills på uppsatsen och få en bedömning om vi kan gå vidare. Vad gör man då när det är -25 ute? Jo, man kan ju äta godis (om man nu skulle råka ha det hemma) och mysa ner sig i soffan och se på TV/film eller spela TV-spel. Låter rätt lockande efter att ha bloggat klart. Den största frågan är väl hur jag ska få denne Unge Herrn att hålla sig hyfsat lugn, inne och att inte göra hål i väggen??
                                                                            ↓



Han bryr sig nämligen inte om hur kallt det är ute! Vete 17 om det blir ens nån prommis idag, ingen lång iallafall. Får väl leka lite istället med nya leksaken. Ger man honom den så tar det väl ändå en 30 minuter att få honom att släppa den och följa med in...

Igår eftermiddag skickade vi som sagt vårt paper till handledaren och VIPS så var jag utan jobb. Då tog jag och gjorde toast och sen gick jag upp (!) och satte mig vid TV:n och fikade och hittade en film på en av alla dessa hundra kanaler som finnes. Var inte helt fel. Fel var det däremot när D kom hem och jag fick kasta på mig kläderna, ut i kylan och susa på banken, som jag trodde stängde kl. 15. Vid denna tid var klockan en fem över halv eller tjugo i tre, och de stängde visst 17 upptäckte jag... Men vad faen, jag hann i alla fall!

Ikväll är det kurs. Hoppas jag!? Inte ställa in, då blir jag så lessen... Det gör väl inget om vi fryser ihjäl på kuppen? Då dör vi lyckliga i alla fall.

Oj, vad mycket snö det är! Var bara tvungen att säga det idag också...

 Pajas på snöhögen

 Vacker sol!

 Pajas är stor, men det var mycket snö även för honom!

 Som sagt, måttstocken själv.

 Mitt snömonster!

 Hur ska vi komma in i husvagnen?